Värmeekonomi

U-värdet är ett mått på hur stora värmeförlusterna är genom 1 m² fönster när det är en grads temperaturskillnad mellan inne och ute. För att vara meningsfullt ska U-värdet mätas för hela fönsterkonstruktionen, dvs glasparti, båge, karm, tätning samt infästning i väggen. Observera att fönstertillverkarens eller glasmästarens ”mitt-i-glaset” mätning är inte jämförbar med detta.

I många fall har ambitionen att förbättra fönstrens U-värde inneburit byte av fönster, eller användning av olika metoder där förbättringen baseras på att det befintliga fönstret förses med ytterligare en ruta. Båda angreppssätten förändrar och oftast försämrar de estetiska kvaliteterna. Fönsterbyte betyder i de allra flesta fall byte till ett fabrikstillverkat fönster av betydligt sämre materialkvalité och förväntad livslängd än originalfönstret. Metoder där en extra ruta appliceras är helt beroende av det ursprungliga fönstrets kondition och dessutom medför en överbelastning av fönstrets konstruktion. Därför blir detta meningsfullt endast om det görs utöver, inte istället för, underhåll eller renovering av ursprungsfönstret.

Ett mycket skonsammare alternativ till dessa metoder är att tillsammans med fönsterrenovering förbättra U-värdet genom att byta ut ett av glasen i ett kopplat fönster till ett glas med lågemitterande beläggning, dvs ett LE-glas.

I studier gjorda hos Institutionen för Byggnadskonstruktionslära vid Lunds Tekniska Högskolan [Rapport TABK—99/3055] har effekterna av detta tillvägagångssätt på fönstrens U-värde undersökts. Ett kopplat fönster från 1930 uppvisade i orenoverat skick ett U-värde på 2.56. (Testfönstret måste anses har redan varit i rätt gott skick eftersom ett U-värde av 3.0 eller ännu sämre används ofta som utgångsvärde för befintliga fönster i energikalkyler.)
Efter renovering med fönsterhantverkets metoder låg U-värdet på 2.26, och med ett nytt LE-glas i den inre bågen uppmättes U-värdet till 1.77.
Detta är att jämföra med ett fönster från 1982 försett med 3-glas kassett, som undersöktes samtidigt och på samma sätt och som då uppvisade ett U-värde på 1.83. Alltså, det kopplade 2-glasfönster från 1930 var, efter renovering och med ett av glasen utbytt mot LE-glas, varmare än ett fönster från 1982 med 3-glaskassett. Det bör påpekas här att 2- och 3-glaskassetters prestanda är beroende av förseglingens hållbarhet över tid. Läcker förseglingen, ofta med imma mellan rutorna som konsekvens, måste hela kassetten bytas ut.

Först kan man i alla fall konstatera att enbart renovering ger en betydande förbättring av fönstrens U-värde.

Vid renovering uppstår det dessutom en utmärkt tillfälle för uppgradering genom att byta glas i den inre bågen till LE-glas. Om den berörda bågen ska ändå helrenoveras tillkommer med denna lösning endast kostnaden för inköp av måttskuret LE-glas samt eventuellt en litet kostnad för träbearbetning för att fördjupa kittfalsen.

Eftersom byte till LE-glas, som är 4mm planglas med specialbeläggning, sker i den inre bågen medför detta ingen ändring i fasadens gestaltning, och inifrån rummen upplevs fortfarande de blåsta eller valsade glasens vackra skiftningar. Dessutom sitter det nu glas av olika typ och tjocklek i den kopplade fönstrets två bågar vilket leder till att man får "tystare" fönster på köpet.